kanske?
kanske är det dax att hitta positiviteten igen
och kanske... är detta en bra start
folk säger att jag ser lycklig ut.
kanske är det sant.
det finns så mycket vackert
goodville
och mitt humör är på topp
jag har en lägenhet, jag har min man, och min tjockemolle råtta.
Jennifer är här och när jag tittar ut genom fönstret
ser jag hur kvällssolen lyser i trädkronorna och över de nu gräsklädda backarna
vad har jag att komma med nu?
vad vill jag berätta, vad vill jag analysera?
inget... eller...egentligen mycket
jag vill få tummarna ur och berätta utförligt om min USA resa
och hur min sommar sett ut sen jag kom hem
men, när jag är lycklig, när det går bra för mig
har jag svårt för att skriva. om så bara berättande.
Det blev Geilo ändå, en vinter till i Geilo
sen får vi se vart det bär av, mot okänd och spännande mark hoppas jag
med nya människor att byta erfarenheter med
mot nya platser som förhoppningsvis har mycket att lära mig
nya minnen ska skapas och nya vyer ska öppna sig
tänka sig att man kan göra vad man vill. tänka sig att jag
har blivit given den friheten. ändå har jag så ofta mage att klaga.
men hör mig nu, jag klagar inte. jag har allt jag bett om.
nu kräver jag inte mer. nu vilar jag i stunden. jag är
jag vilar äntligen lite i stunden. det är mer än ok att vara här
den 2:dra augusti kommer min kära syster hit och hälsar på mig
och huuur jag ser fram emot det. det gläder mig.
jag lever i mitt egna personliga goodville.
minnena, kärleken och framtiden
jag tittade på dina bilder idag
och började plötsligt gråta
av lycka och av sorg
lycka för att du var så fin
för att du såg så lugn och lycklig ut
som om du äntligen hittat din plats
och bara det gör mig så oändligt lycklig, på riktigt.
och jag blev lycklig för att människorna omkring dig på bilderna såg
ut som fina människor, människor som tar hand om dig
fast jag vet att du klarar dig så bra själv
jag grät av sorg för att jag saknar dig så min vän
för att jag inte kan vara där de speciella tillfällena i ditt liv
för att jag inte sitter bredvid dig och ler på bilderna
jag skulle så gärna vilja vara där
och jag funderar på vad livet är värt
om man inte får dela det med de som verkligen verkligen betyder något
jag grät, för att vi numera delar så lite nutid men så mycket minnen
och jag kanske grät för att jag är så så rädd att minnena inte ska räcka
dum tanke eller hur?
solid. var du än är, vart jag än är.
det är du och jag
för minnena, kärleken och framtiden
....
USA är awsome. vi har gjort massor, sett massor
det har varit underbart.
har precis gjort vegas, coolaste staden ever
en vecka kvar nu, i new york. sen bär det hem igen.
damn!
livet på resande fot älskar jag för alltid
var det 2005?
snabbt men intensivt
den jag kallar "den gamla känslan"
en känsla jag genom alla mina år som en tänkande varelse
haft så, så svårt att sätta ord på eller kontrollera
jag kan få upp bilder i mitt innre
platser jag varit på, människor jag träffat
som symboliserar den, känslan
jag skulle kunna kalla den lycka
men den är lika mycket besläktad med sorg, vemod och beslutsångest
lyckan av att vara på just den platsen jag är på
men samtidigt den starka längtan bort, till något större
den är märklig
kanske har den med denna staden att göra?
allt kstad symboliserar, vad de flesta människorna här känner
som om vi inte får plats, som om platsen att växa på är så begränsad
inspirationen tryter och en känsla av att vara ständigt understimulerad
då undrar jag, kan man vantrivas på en plats, men ändå älska den
till den grad att man, varje gång man sätter sin fot där igen tänker:
hemma, nu är jag hemma. i en bitterljuv återförening
jag pratar inte bara om platser, utan även förhållande till
människorna i din omgivning
vad är hemma för olika människor?
för mig symboliserar ordet hem många platser och människor.
I'll amaze you. if you let me.
visade sig vara såå mycket mer än jag hade trott
vara så mycket mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på
ett halvår av mitt liv har jag spenderat där
och det har gett mig så mycket
en revolution i mitt innre liv
delvis pga. av dessa månader
har lett mig dit jag är idag
jag har gjort något jag inte trodde jag
var kapabel till att klara av
men nu är det bevisat, nu har jag bevisat det för mig själv
och nu är jag redo för... för resten
jag är glad att du funnits, att du finns i Geilo
jag är glad att du finns där för mig
i mitt alldeles egna goodville.
men samtidigt som att jag är så lycklig
lycklig över att vara hemma
lycklig över att säsongen är över
lycklig över att jag kommer få en pause
är jag ledsen.. för att "familjen" splittras
att alla åker hem, att vi efter så lång tid tillsammans
går skillda vägar.
de människorna som betytt mest för mig uppe i Geilo
kommer inte försvinna ur mitt liv.
men ändå... lite sorgligt är det
hursomhelst... jag är hemma.
äntligen hemma. i mitt fina hus
hos min fina familj, i min fina skog
och imorse när jag kom hem
fick jag krypa ner i min säng med min fina katt bredvid mig
han var förmodligen lika lycklig som jag
och det är vår, det är underbart.
och omställningen är ganska stor
och jag blir förbluffad när jag tittar ut
det är så mycket olika blommor överallt, så vackra
världen är inte längre grå och kall
den är fylld av färger, färger som ger liv till allt som
för bara två månader sen såg så dött ut
och löven på bokträden är påväg ut
det kan vara något av det vackraste på våren
kanske vackrare än alla blommor
ljusgröna och sköra, och när solen tittar fram finns
det inget ljus som det ljuset : genom nya löv
jag är tacksam för att jag får se detta
tacksam för att världen fortfarande inte stött bort oss
att hon/den gång på gång
förbluffar oss med all sin prakt och skönhet
det ger mig hopp
och jag vill, alltid... försöka hårdare
ger aldrig upp igen.
hoppfull
mm, det är verkligen vår i luften
även här uppe i Geilo
solen värmer och snön smälter bort sakta men säkert
det spritter i mig, jag vill springa och hoppa
vandrar hem från jobbet och bara ler
tar ett par djupa andetag och frågar mig själv
hur jag någonsin kan klaga när jag har det så bra som jag har det
jag kan göra vad jag vill och gör också det
jag har vänner och familj jag älskar och som älskar mig
jag har ett bra jobb
där jag tjänar bra med pengar så jag klarar mig och får lite över till allt annat jag vill göra
jag lever ett rikt liv, inte på pengar. utan rikt på kärlek, upplevelser och fina minnen
can one ask for more?
och medan jag sitter här och skriver får jag nästan dåligt samvete
då jag vet att det finns så många människor här i världen
som jobbar så mycket hårdare än mig både psykiskt och fysiskt
och ändå inte kan komma i närheten av den lyxen vi lever i här
om med dom orden vill jag dra slutsatsen att vi alla borde bli sååå mycket bättre på att uppskatta
inte bara de stora utan också de små tingen
att vi borde nöja oss med det vi har
men ändå alltid fortsätta sträva framåt
för att till max utnyttja den friheten som har blivit given till oss
en frihet vi alltid tar för givet och det är ett privilegium
att kunna ta den för given
friheten, borde vi bli såå mycket bättre på att komma ihåg att vi faktiskt har och vara tacksamma över
livet... blir vad du gör det till
i många fall kan du inte, hur du än gör, välja vilka vägar vi hamnar på och vandrar framåt längst
men i många fall är du faktiskt gud i ditt eget liv
och det gäller bara att våga
att våga och ta till vara på
det mina vänner, ska jag bli bättre på. det ska vi bli bättre på!
jag känner mig lugn inombords nu
jag gör som jag planerat i sommar
och det kommer bli hur bra som helst
längtar dock väldigt mycket tills jag får se min älskade Jen igen
och sitta i kvällssolen på någon balkong med vacker utsikt
dela en flaska liv och prata om livet
bara göra det vi gör bäst. vrida och vända på ting
tills vi inser att det aldrig finns några klara svar
men vara lika nöjda och lyckliga för det
the walk
min skånska hjälte
en av mina stora förebilder
som skapar texter som verkligen ger anledning till eftertanke
jag tänker framåt, på allt jag vill göra, allt jag vill se och hinna med
men tänker mest tillbaka
på alla människor som korsat min väg
på allt jag gjort, alla vackra minnen
all sorg, all lycka
de senaste dagarna har jag tänkt mycket på skilsmässan
vad som hände och hur jag hanterade det, hur alla andra hanterade det
jag har tänkt mycket på Panos och allt vad det innebär
eller, jag har väl egentligen inte alls tänkt på panos som person
utan på vad den tiden gjorde med mig, som person
vad jag lärt mig och misstag jag aldrig vill göra om, aldrig ska göra om
jag har också insett att jag bara har drygt en vecka kvar i Geilo.
det är sjukt. samtidigt som jag såklart inte vill lämna detta och människorna här
har jag inte alls någon lust att komma tillbaka i sommar
jag har mest lust att följa mitt hjärta och åka till spanien direkt efter USA
jag har lust att lämna Geilo som ett vackert minne. lämna alla människorna
och bara dra vidare
inte glömma allt vi gjort, inte glömma er
bara lämna det som det är, avsluta det där
jag tror egentligen, eller jag vet, att Geilo har gjort sitt i mitt liv
men för att vara realistisk måste jag nog ta iaf en månad till här innan jag lämnar för gott
"hur lyckliga kan vi bli, vi som spillt på kartans alla vita fläckar"
I'm caught in a dream
Tear myself in two
Just to hear you breathe.
Calculate the changes, that in time,
Turn to nothing, and then multiply
Yourself by my pain.
Over you, is where I stand.
I wish I knew why,
But I don't understand.
I'm waiting on someone that just won't show.
And every night it seems like there's no tomorrow...
Not that you will ever know.
Wherever you are, I hope you're happy now...
I'm caught in a dream and I can't get out,
I'm caught in a dream, I'm caught in an endless dream"
ryan adams - Elizabeth, you were born to play that part
fucking awsome song, vacker
i ett Geilo som smälter bort
det är fortfarande cepeslask i hela Geilo
men det är fint väder och vår i luften
jag ska ta en lång promenix med musik i öronen
och idag finns det bara positiva tankar
som säger mig: du, det behöver faktiskt inte vara så komplicerat
inte alls. bara låt det som händer hända.
och se var du hamnar
men det kliar lite i mig, eller mycket
jag vill ha omväxling nu
jag vill ha vacker natur, och värme
helst någonstans runt medelhavet
jag vill slappa i en solstol och dricka vin
tillsammans med Jen, eller någon annan fin själ
jag vill ha pause från jobb
och kunna ta mig genom mina dagar med endast spontanitet som redskap
men den tiden kommer, snart! det gläder mig.
what if?
ett skrap på ytan av tankar som slått mig de senaste dagarna:
det gör fortfarande ont
att veta, hur mycket skada jag orsakat dig
det gör ont, att veta
att jag gav dig ett löfte som jag sen så brutalt bröt
om jag bara trasat sönder dig hälften så mycket som mig själv
är jag otroligt ledsen.
jag pysslar om mina sår och värmer mig i annans famn
men vet att det kommer dröja länge än
innan nån kan fånga in mig igen
efter dig, har jag ett stort behov av att få stå själv
vara spontan och impulsiv och göra och säga preeecis vad jag vill
när jag vill
men jag känner mig själv tillräckligt väl nu
för att veta att jag kan vila i stunden
och vara lycklig i det, men mer än så kan jag inte ge.
det är kanske synd
men jag känner ingen oro för framtiden
och vet med all säkerhet att jag kommer ta mig över
alla hinder jag ställs framför, det har jag gjort förr
jag vet, att jag aldrig kommer bli den som ger upp
och med detta vet jag också att jag kommer lyckas med det jag vill
jag är bestämd och envis
och detta är något jag aldrig skulle vågat påstå om mig själv
för ett år sedan, men idag, i nutid, är jag stark, mycket starkare än jag kunnat drömma om
och med risk för att låta självgod vill jag bara påpeka detta för alla
och för mig själv.
jag ser inte mig själv sätta mig ner i skolbänken igen
jag känner mig för rastlös inombords för att sådant åtagande
kanske denna rastlösheten kommer lägga sig med åren
om inte finns där planer och drömmar nog att fylla ett helt liv
ett liv jag sedan kan berätta om och vara stolt över
jag har blivit bättre på att identifiera mina känslor
och med det - bättre på att veta vad jag vill
detta har varit till stor hjälp i mitt till viss del trassliga innre
som jag kämpat länge och hårt för att lösa upp
och med denna förändring har jag också blivit bättre på att säga ifrån
inte nöja mig, mindre rädd för konflikt
...
USA
5 maj in san fransisco
5 juni ut new york
jag, Krale, fredrik och Catrine
det kan nog inte bli så mycket bättre
vill inte säga så mycket om det, för att jag inte vet så mycket om det
mer än att det kommer bli helt galet och att vi kommer ha the time of our lifes
...
jag har tre kärleksförklaringar:
Catrine - för hennes avgrundsvrål utblandat med skratt och för att vi är så groteskt
husliga tillsammans. hon plockar fram sprayfingret i mig.
oscar (aka. älskar) - för hans underbara version av hero, nere på krales rum
samt hans försök att desperat vara som hovfredrik
Fredrik - bara för att han är "hov-fredrik" (och det innefattar myyycket)
daylight
och det är mycket som borde komma ut, in the open
det är flera personer som borde få höra hur jag känner
och vad jag tänker på och vad jag vill/ska göra
det är även mycket jag verkligen borde vara säker på innan jag
öppnar min mun
och det spontana men
djupgående samtal jag hade med en person idag
fick mig att inse mycket jag inte tänkt på på länge
mycket jag kanske aldrig tänkt på
om hur jag hanterar situationer
och hur jag beter mig när det väl kommer till krita
vad jag tänker om detta nu är att man aldrig kan gå bakåt
när vi väl kommit över en tröskel finns det bara framåt
och i vissa aspekter i mitt liv är jag rädd för just detta, faktiskt
när det är något jag faktiskt trivs med
är jag rädd att steget över trösklen ska förstöra just detta
eller förändra
förändring är bra, förändring är bäst
men tänkt om det skulle bli till det sämre... det finns alltid ett: tänk om
det har iaf varit en superfin dag
varit ledig och umgåtts med catrine hela dagen
vi har bara slappat, minglat runt, solat och skrapat lottor
jag vann bara småsummor så jag kunde köpa en ny
men catrine den lilla grisen vann en tusing
vi gick hem och kokade en grönsakssoppa
och tittade på film. det var bra. catrine är bra!
ikaros
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt"
sitter faktiskt och lyssnar på Björn Afzelius
och han får all mig cred idag
eftersom han med sina texter plötsligt lyckades få mig att storgråta
dom är sanna, dom är brutala men vackra
de är brutalt ärliga och berättande
de berör, på ett sätt inte mycket annan musik kan, faktiskt!
saknad
jag saknar var jag var och vem jag var med för ett år sen
men också alla människor och allt vi gjorde
för tre år sedan
gymnasietiden, den var fin
skulle aldrig vilja spola tillbaka tiden
det var en period i mitt liv som jag skulle igenom
en jobbig, men ändå fin
nu är jag här och kan titta tillbaka på allt
nostalgi gör det alltid bättre än vad det var
hursomhelst längtar jag lite tillbaka
till gänget, sommrarna, rutinerna, festival
the soundtrack of geilo
you would never upset me
or do me any harm
I sense a lack of fear
ever since the day we moved here
nothing frightens me at all
noone here falls in love
I fall aseleep on someones arm
nights in goodville
are to quite and to calm
winds don't blow
but I'll never be untrue
no I swore to never leave you
and I always keep my word
and i never loose my way
you know there is just one road for us to walk down
now let's see how far it goes
I want to fall in love
and maybe you are not the one
but perhaps you could be
please dont hate me
but the current in this waters
is not as rapid as the flood
of love when it washes over
and one time I saw it coming
but I was to afraid of letting go
so I let it flow right pass me
I think we fell in love
yes I think he was the one
but perhaps you could be to
but the nights here are so still
not a whisper in goodville
not a whisper in goodville"
geilo, geilo är mitt goodville
som jag älskar att hata
får alltid lika mycket seperationsångest
när jag ska åka härifrån, fast det bara är en kort tid
lämna alla människor, min familj, min stora fina familj
lämna mitt hem, ja, det är mitt hem
när jag kommer tillbaka till geilo, är det att komma hem
detta är det bästa jag har gjort i mitt liv
det absolut bästa
och jag är oändligt tacksam och glad över att jag är just här
stolt över mig själv och styrkan jag visat, den har jag att tacka för allt
stolt över att jag brutit mig loss från allt, allt, som tyngt ner mig
jag har brutit mig loss från allt som skulle kunna stoppa mig
nu står jag visserligen ensam, men stark
och vet var jag vill och ska också ta mig dit
den känslan, kan inte köpas för pengar
kan inte botas med någon halvdan kärlek
kan aldrig hittas om man inte vågar
den känslan - vill jag aldrig mista
kärlek till alla som jag delar mitt liv med här uppe
ni gör det värt det. och et värmer i mitt hjärta när jag tänker på er mina vänner
kärlek till: what happens in geilo stays in geilo :)
just nu: all min kärlek til mitt egna goodville!
but if loving you is ha
ojdå
varit ute och svirat som vanligt
och haft en riktigt trevlig kväll
det är bara lite synd att jag börjar jobba igen om ca 2 timmar
ganska pigg och inser nog att det är lika bra att inte sova alls
och bara härda ut en jääävlig första vakt
jag får sova imon, om jag bara håller ut till runt 16.00
det är najs att vara ung, singel och självständig
stå på egna ben och gör vad jag vill när jag vill
detta är kanske inte ett av mina smartaste drag
men kul har vi det
trots att jag nog ser ganska sleten och finnig ut
och har börjat dricka kaffe igen för att piggna till lite
:)
meen, jag vet att jag snart får komma hem
och då ska jag ha detoxvecka. sova mycket, ut och vandra
och bara njuta av god mat och min fina familj
