Leonie

älskade älskade du
jag tittade på dina bilder idag
och började plötsligt gråta
av lycka och av sorg
lycka för att du var så fin
för att du såg så lugn och lycklig ut
som om du äntligen hittat din plats 
och bara det gör mig så oändligt lycklig, på riktigt.  
och jag blev lycklig för att människorna omkring dig på bilderna såg
ut som fina människor, människor som tar hand om dig
fast jag vet att du klarar dig så bra själv

jag grät av sorg för att jag saknar dig så min vän
för att jag inte kan vara där de speciella tillfällena i ditt liv
för att jag inte sitter bredvid dig och ler på bilderna
jag skulle så gärna vilja vara där
och jag funderar på vad livet är värt
om man inte får dela det med de som verkligen verkligen betyder något
jag grät, för att vi numera delar så lite nutid men så mycket minnen
 och jag kanske grät för att jag är så så rädd att minnena inte ska räcka
dum tanke eller hur? 

solid. var du än är, vart jag än är.
det är du och jag
för minnena, kärleken och framtiden

....

USA är awsome. vi har gjort massor, sett massor
det har varit underbart.
har precis gjort vegas, coolaste staden ever
en vecka kvar nu, i new york. sen bär det hem igen.
damn!
livet på resande fot älskar jag för alltid

igår kom den tillbaka
snabbt men intensivt
den jag kallar "den gamla känslan"
en känsla jag genom alla mina år som en tänkande varelse
haft så, så svårt att sätta ord på eller kontrollera
jag kan få upp bilder i mitt innre
platser jag varit på, människor jag träffat
som symboliserar den, känslan
jag skulle kunna kalla den lycka
men den är lika mycket besläktad med sorg, vemod och beslutsångest
 lyckan av  att vara på just den platsen jag är på
men samtidigt den starka längtan bort, till något större
den är märklig
 kanske har den med denna staden att göra?
allt kstad symboliserar, vad de flesta människorna här känner
som om vi inte får plats, som om platsen att växa på är så begränsad
inspirationen tryter och en känsla av att vara ständigt understimulerad

då undrar jag, kan man vantrivas på en plats, men ändå älska den
till den grad att man, varje gång man sätter sin fot där igen tänker:
hemma, nu är jag hemma. i en bitterljuv återförening
jag pratar inte bara om platser, utan även förhållande till
människorna i din omgivning
vad är hemma för olika människor?
för mig symboliserar ordet hem många platser och människor.