Leonie

ligger och lyssnar på Emil Jensen
 min skånska hjälte
en av mina stora förebilder
som skapar texter som verkligen ger anledning till eftertanke
jag tänker framåt, på allt jag vill göra, allt jag vill se och hinna med
men tänker mest tillbaka
på alla människor som korsat min väg
på allt jag gjort, alla vackra minnen
all sorg, all lycka
de senaste dagarna har jag tänkt mycket på skilsmässan
vad som hände och hur jag hanterade det, hur alla andra hanterade det
jag har tänkt mycket på Panos och allt vad det innebär
eller, jag har väl egentligen inte alls tänkt på panos som person
utan på vad den tiden gjorde med mig, som person
vad jag lärt mig och misstag jag aldrig vill göra om, aldrig ska göra om

jag har också insett att jag bara har drygt en vecka kvar i Geilo.
det är sjukt. samtidigt som jag såklart inte vill lämna detta och människorna här
har jag inte alls någon lust att komma tillbaka i sommar
jag har mest lust att följa mitt hjärta och åka till spanien direkt efter USA
jag har lust att lämna Geilo som ett vackert minne. lämna alla människorna
och bara dra vidare
inte glömma allt vi gjort, inte glömma er
bara lämna det som det är, avsluta det där
jag tror egentligen, eller jag vet, att Geilo har gjort sitt i mitt liv
men för att vara realistisk måste jag nog ta iaf en månad till här innan jag lämnar för gott


"hur lyckliga kan vi bli, vi som spillt på kartans alla vita fläckar"