svårt att sätta fingret på
jag vill skriva
jag vill berätta för er vad som försigår i mitt huvud
om mitt ostimulerande men oftast ganska roliga jobb
om the grand plans och allt jag nu har att se fram emot.
om solen som snart kommer värma min frusna kropp
om nyfunna vänner och förlorade
och dom jag hade, som försvann, men som nu hittat tillbaka till mig och jag till dom
om ett svek, som kanske borde klubba mig till marken, men som inte gör det minsta ont
och som en följd: om att vara godtrogen och tro på det bästa hos hos en människa
om hur jag aldrig vill förlora den egenskapen, men ibland tvivlar på om det är möjligt att ha den kvar
jag vill berätta
om en underbar oslotripp med familjen
om att jag faktiskt är ganska färdig med Geilo
och räknar veckorna tills mitt liv fortsätter någon annanstans
om hur jag ser mig själv och hur jag vill se min framtid
om hur mycket jag saknar jen och Johanna och Tess
och om alla människor här som faktiskt är kvar
som ändå... gör geilo till ett riktigt riktigt fint ställe
jag vill... gräva djupt. men det är för mycket att ta itu med just nu
och lite till som behöver organiseras
missförstå inte... jag är lycklig. genom lycklig. jag har hittat leendet igen
det där som kommer helt oplanerat när man är ute och går
eller tittar på teve eller handlar.
kanske har jag inte bara hittat leendet igen utan också mig själv.
men de finns alltid där, tankarna. tack och lov
och jag behöver lätta på trycket.
när jag har lite mer tid
jag vill berätta för er vad som försigår i mitt huvud
om mitt ostimulerande men oftast ganska roliga jobb
om the grand plans och allt jag nu har att se fram emot.
om solen som snart kommer värma min frusna kropp
om nyfunna vänner och förlorade
och dom jag hade, som försvann, men som nu hittat tillbaka till mig och jag till dom
om ett svek, som kanske borde klubba mig till marken, men som inte gör det minsta ont
och som en följd: om att vara godtrogen och tro på det bästa hos hos en människa
om hur jag aldrig vill förlora den egenskapen, men ibland tvivlar på om det är möjligt att ha den kvar
jag vill berätta
om en underbar oslotripp med familjen
om att jag faktiskt är ganska färdig med Geilo
och räknar veckorna tills mitt liv fortsätter någon annanstans
om hur jag ser mig själv och hur jag vill se min framtid
om hur mycket jag saknar jen och Johanna och Tess
och om alla människor här som faktiskt är kvar
som ändå... gör geilo till ett riktigt riktigt fint ställe
jag vill... gräva djupt. men det är för mycket att ta itu med just nu
och lite till som behöver organiseras
missförstå inte... jag är lycklig. genom lycklig. jag har hittat leendet igen
det där som kommer helt oplanerat när man är ute och går
eller tittar på teve eller handlar.
kanske har jag inte bara hittat leendet igen utan också mig själv.
men de finns alltid där, tankarna. tack och lov
och jag behöver lätta på trycket.
när jag har lite mer tid
Kommentarer
Postat av: Johanna
Om den Johannan du skrev om är jag så kommer jag börja gråta.. KOM HEM!
Trackback