norge #1
okej, ær det nu dags att sammanfatta de snart två veckorna som jag varit hær? i norge, i geilo
jag ær verkligen æntligen i norge som jag så længe pratat om
det blir svårt att sammafatta alltså men jag ska førsøka
det har varit så øvervældigande och jag har inte kænnt så mycket olika kænslor på så kort tid
någonsin
jag har kænnt mig øverlycklig, stolt, okrossbar, hoppløs, øvergiven, ledsen, sur, rædd, rolig, full, trøtt, energiknippe
kænslorna har bytt av varandra och det har varit en berg och dalbana och det gør det dærfør vældigt svårt att sammanfatta denna vistelsen, hitentills, med ett ænda ord.
men vad jag kan sæga ær att det ær bra att jag ær hær, det ær bra att jag æntligen gør det jag vill.
det ær bra att jag lær mig stå på egna ben. att tjæna mina egna pengar, och sedan spendera dem smart.
vilket ær svårt hær eftersom det ær så jævla dyrt.
men om vi børjar såhær: jag kom i måndagskvæll. hoppade av tåget och tænkte, jaha, var ska jag nu bli av
jag vænde mig om och tittade øver rælsen, och såg hur ett gigantiskt vitt skønheten och odjuret slott/hus
uppenbarade sig dær lite længre upp på kullen. dr holms, dit ska jag. jag tog mina sjukt tunga och stora væskor och børjade vandra upp før backen.
kændes lite løjligt att komma in i receptionen helt illrød i ansiktet och anfådd och med nød och næppe kunna klæmma ur sig: jag heter leonie, jag ska jobba hær, hej, var ska jag bo?
men det gick ju bra och jag fick skjuts till personalboendet och tom. hjælp med min pakning upp før trapporna. før jag bor på andra våningen. kom in i ett ganska stort rum med dubbelsæng och ganska stor toalett och tænkte, ja, men det hær gå nog. hade dessutom två fønster. ett mot vægen och ett ut mot en ælv, eller vad man ska kalla det. så jag har tom. fin utsikt. dubbelsængen var lite oroande, och ær fortfarande det, och jag håller tummarna før att jag slipper dela den med någon. rummet ær stort før en pers, men vældigt litet før två.
men huset jag bor i då, tror att det ær ett gamalt hotell. det ær typ 10 rum på varje våning, tre våningar. vissa delar rum, vissa bor sjælv. så jag skulle tro att det næstan bor 40 pers i vårt hus. alpin. vi har ett stort nyrenoverat køk, stort varadgasrum med digitalteve, dvd och stoooor teve. och æven ett stort rum med øppen spis och matbord.
så det ær schyssta ytor att umgås på. och nær man kænner att man bara ær trøtt och vill vara sjælv har man alltid rummet som tillflyktsort.
orten dæremot, geilo, ær inte riktigt lika livad. det finns tre supermarkets, ett systembolag, två utestællen, två cafe, en pizzeria och lite till. men nær sæsongen børjar kommer det vara smoooockat med folk.
men just nu, ganska tomt och øde.
det ær allt ni får før idag. har varit och handlat wook och pasta som jag ska gå hem med
kommer att fortsætta på detta, kanske imon. berætta om hotellet och vad jag har gjort hitentills.
jag ær verkligen æntligen i norge som jag så længe pratat om
det blir svårt att sammafatta alltså men jag ska førsøka
det har varit så øvervældigande och jag har inte kænnt så mycket olika kænslor på så kort tid
någonsin
jag har kænnt mig øverlycklig, stolt, okrossbar, hoppløs, øvergiven, ledsen, sur, rædd, rolig, full, trøtt, energiknippe
kænslorna har bytt av varandra och det har varit en berg och dalbana och det gør det dærfør vældigt svårt att sammanfatta denna vistelsen, hitentills, med ett ænda ord.
men vad jag kan sæga ær att det ær bra att jag ær hær, det ær bra att jag æntligen gør det jag vill.
det ær bra att jag lær mig stå på egna ben. att tjæna mina egna pengar, och sedan spendera dem smart.
vilket ær svårt hær eftersom det ær så jævla dyrt.
men om vi børjar såhær: jag kom i måndagskvæll. hoppade av tåget och tænkte, jaha, var ska jag nu bli av
jag vænde mig om och tittade øver rælsen, och såg hur ett gigantiskt vitt skønheten och odjuret slott/hus
uppenbarade sig dær lite længre upp på kullen. dr holms, dit ska jag. jag tog mina sjukt tunga och stora væskor och børjade vandra upp før backen.
kændes lite løjligt att komma in i receptionen helt illrød i ansiktet och anfådd och med nød och næppe kunna klæmma ur sig: jag heter leonie, jag ska jobba hær, hej, var ska jag bo?
men det gick ju bra och jag fick skjuts till personalboendet och tom. hjælp med min pakning upp før trapporna. før jag bor på andra våningen. kom in i ett ganska stort rum med dubbelsæng och ganska stor toalett och tænkte, ja, men det hær gå nog. hade dessutom två fønster. ett mot vægen och ett ut mot en ælv, eller vad man ska kalla det. så jag har tom. fin utsikt. dubbelsængen var lite oroande, och ær fortfarande det, och jag håller tummarna før att jag slipper dela den med någon. rummet ær stort før en pers, men vældigt litet før två.
men huset jag bor i då, tror att det ær ett gamalt hotell. det ær typ 10 rum på varje våning, tre våningar. vissa delar rum, vissa bor sjælv. så jag skulle tro att det næstan bor 40 pers i vårt hus. alpin. vi har ett stort nyrenoverat køk, stort varadgasrum med digitalteve, dvd och stoooor teve. och æven ett stort rum med øppen spis och matbord.
så det ær schyssta ytor att umgås på. och nær man kænner att man bara ær trøtt och vill vara sjælv har man alltid rummet som tillflyktsort.
orten dæremot, geilo, ær inte riktigt lika livad. det finns tre supermarkets, ett systembolag, två utestællen, två cafe, en pizzeria och lite till. men nær sæsongen børjar kommer det vara smoooockat med folk.
men just nu, ganska tomt och øde.
det ær allt ni får før idag. har varit och handlat wook och pasta som jag ska gå hem med
kommer att fortsætta på detta, kanske imon. berætta om hotellet och vad jag har gjort hitentills.
Kommentarer
Trackback
