I'll amaze you. if you let me.
visade sig vara såå mycket mer än jag hade trott
vara så mycket mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på
ett halvår av mitt liv har jag spenderat där
och det har gett mig så mycket
en revolution i mitt innre liv
delvis pga. av dessa månader
har lett mig dit jag är idag
jag har gjort något jag inte trodde jag
var kapabel till att klara av
men nu är det bevisat, nu har jag bevisat det för mig själv
och nu är jag redo för... för resten
jag är glad att du funnits, att du finns i Geilo
jag är glad att du finns där för mig
i mitt alldeles egna goodville.
men samtidigt som att jag är så lycklig
lycklig över att vara hemma
lycklig över att säsongen är över
lycklig över att jag kommer få en pause
är jag ledsen.. för att "familjen" splittras
att alla åker hem, att vi efter så lång tid tillsammans
går skillda vägar.
de människorna som betytt mest för mig uppe i Geilo
kommer inte försvinna ur mitt liv.
men ändå... lite sorgligt är det
hursomhelst... jag är hemma.
äntligen hemma. i mitt fina hus
hos min fina familj, i min fina skog
och imorse när jag kom hem
fick jag krypa ner i min säng med min fina katt bredvid mig
han var förmodligen lika lycklig som jag
och det är vår, det är underbart.
och omställningen är ganska stor
och jag blir förbluffad när jag tittar ut
det är så mycket olika blommor överallt, så vackra
världen är inte längre grå och kall
den är fylld av färger, färger som ger liv till allt som
för bara två månader sen såg så dött ut
och löven på bokträden är påväg ut
det kan vara något av det vackraste på våren
kanske vackrare än alla blommor
ljusgröna och sköra, och när solen tittar fram finns
det inget ljus som det ljuset : genom nya löv
jag är tacksam för att jag får se detta
tacksam för att världen fortfarande inte stött bort oss
att hon/den gång på gång
förbluffar oss med all sin prakt och skönhet
det ger mig hopp
och jag vill, alltid... försöka hårdare
ger aldrig upp igen.
hoppfull
mm, det är verkligen vår i luften
även här uppe i Geilo
solen värmer och snön smälter bort sakta men säkert
det spritter i mig, jag vill springa och hoppa
vandrar hem från jobbet och bara ler
tar ett par djupa andetag och frågar mig själv
hur jag någonsin kan klaga när jag har det så bra som jag har det
jag kan göra vad jag vill och gör också det
jag har vänner och familj jag älskar och som älskar mig
jag har ett bra jobb
där jag tjänar bra med pengar så jag klarar mig och får lite över till allt annat jag vill göra
jag lever ett rikt liv, inte på pengar. utan rikt på kärlek, upplevelser och fina minnen
can one ask for more?
och medan jag sitter här och skriver får jag nästan dåligt samvete
då jag vet att det finns så många människor här i världen
som jobbar så mycket hårdare än mig både psykiskt och fysiskt
och ändå inte kan komma i närheten av den lyxen vi lever i här
om med dom orden vill jag dra slutsatsen att vi alla borde bli sååå mycket bättre på att uppskatta
inte bara de stora utan också de små tingen
att vi borde nöja oss med det vi har
men ändå alltid fortsätta sträva framåt
för att till max utnyttja den friheten som har blivit given till oss
en frihet vi alltid tar för givet och det är ett privilegium
att kunna ta den för given
friheten, borde vi bli såå mycket bättre på att komma ihåg att vi faktiskt har och vara tacksamma över
livet... blir vad du gör det till
i många fall kan du inte, hur du än gör, välja vilka vägar vi hamnar på och vandrar framåt längst
men i många fall är du faktiskt gud i ditt eget liv
och det gäller bara att våga
att våga och ta till vara på
det mina vänner, ska jag bli bättre på. det ska vi bli bättre på!
jag känner mig lugn inombords nu
jag gör som jag planerat i sommar
och det kommer bli hur bra som helst
längtar dock väldigt mycket tills jag får se min älskade Jen igen
och sitta i kvällssolen på någon balkong med vacker utsikt
dela en flaska liv och prata om livet
bara göra det vi gör bäst. vrida och vända på ting
tills vi inser att det aldrig finns några klara svar
men vara lika nöjda och lyckliga för det
the walk
min skånska hjälte
en av mina stora förebilder
som skapar texter som verkligen ger anledning till eftertanke
jag tänker framåt, på allt jag vill göra, allt jag vill se och hinna med
men tänker mest tillbaka
på alla människor som korsat min väg
på allt jag gjort, alla vackra minnen
all sorg, all lycka
de senaste dagarna har jag tänkt mycket på skilsmässan
vad som hände och hur jag hanterade det, hur alla andra hanterade det
jag har tänkt mycket på Panos och allt vad det innebär
eller, jag har väl egentligen inte alls tänkt på panos som person
utan på vad den tiden gjorde med mig, som person
vad jag lärt mig och misstag jag aldrig vill göra om, aldrig ska göra om
jag har också insett att jag bara har drygt en vecka kvar i Geilo.
det är sjukt. samtidigt som jag såklart inte vill lämna detta och människorna här
har jag inte alls någon lust att komma tillbaka i sommar
jag har mest lust att följa mitt hjärta och åka till spanien direkt efter USA
jag har lust att lämna Geilo som ett vackert minne. lämna alla människorna
och bara dra vidare
inte glömma allt vi gjort, inte glömma er
bara lämna det som det är, avsluta det där
jag tror egentligen, eller jag vet, att Geilo har gjort sitt i mitt liv
men för att vara realistisk måste jag nog ta iaf en månad till här innan jag lämnar för gott
"hur lyckliga kan vi bli, vi som spillt på kartans alla vita fläckar"
I'm caught in a dream
Tear myself in two
Just to hear you breathe.
Calculate the changes, that in time,
Turn to nothing, and then multiply
Yourself by my pain.
Over you, is where I stand.
I wish I knew why,
But I don't understand.
I'm waiting on someone that just won't show.
And every night it seems like there's no tomorrow...
Not that you will ever know.
Wherever you are, I hope you're happy now...
I'm caught in a dream and I can't get out,
I'm caught in a dream, I'm caught in an endless dream"
ryan adams - Elizabeth, you were born to play that part
fucking awsome song, vacker
i ett Geilo som smälter bort
det är fortfarande cepeslask i hela Geilo
men det är fint väder och vår i luften
jag ska ta en lång promenix med musik i öronen
och idag finns det bara positiva tankar
som säger mig: du, det behöver faktiskt inte vara så komplicerat
inte alls. bara låt det som händer hända.
och se var du hamnar
men det kliar lite i mig, eller mycket
jag vill ha omväxling nu
jag vill ha vacker natur, och värme
helst någonstans runt medelhavet
jag vill slappa i en solstol och dricka vin
tillsammans med Jen, eller någon annan fin själ
jag vill ha pause från jobb
och kunna ta mig genom mina dagar med endast spontanitet som redskap
men den tiden kommer, snart! det gläder mig.
what if?
ett skrap på ytan av tankar som slått mig de senaste dagarna:
det gör fortfarande ont
att veta, hur mycket skada jag orsakat dig
det gör ont, att veta
att jag gav dig ett löfte som jag sen så brutalt bröt
om jag bara trasat sönder dig hälften så mycket som mig själv
är jag otroligt ledsen.
jag pysslar om mina sår och värmer mig i annans famn
men vet att det kommer dröja länge än
innan nån kan fånga in mig igen
efter dig, har jag ett stort behov av att få stå själv
vara spontan och impulsiv och göra och säga preeecis vad jag vill
när jag vill
men jag känner mig själv tillräckligt väl nu
för att veta att jag kan vila i stunden
och vara lycklig i det, men mer än så kan jag inte ge.
det är kanske synd
men jag känner ingen oro för framtiden
och vet med all säkerhet att jag kommer ta mig över
alla hinder jag ställs framför, det har jag gjort förr
jag vet, att jag aldrig kommer bli den som ger upp
och med detta vet jag också att jag kommer lyckas med det jag vill
jag är bestämd och envis
och detta är något jag aldrig skulle vågat påstå om mig själv
för ett år sedan, men idag, i nutid, är jag stark, mycket starkare än jag kunnat drömma om
och med risk för att låta självgod vill jag bara påpeka detta för alla
och för mig själv.
jag ser inte mig själv sätta mig ner i skolbänken igen
jag känner mig för rastlös inombords för att sådant åtagande
kanske denna rastlösheten kommer lägga sig med åren
om inte finns där planer och drömmar nog att fylla ett helt liv
ett liv jag sedan kan berätta om och vara stolt över
jag har blivit bättre på att identifiera mina känslor
och med det - bättre på att veta vad jag vill
detta har varit till stor hjälp i mitt till viss del trassliga innre
som jag kämpat länge och hårt för att lösa upp
och med denna förändring har jag också blivit bättre på att säga ifrån
inte nöja mig, mindre rädd för konflikt
...
USA
5 maj in san fransisco
5 juni ut new york
jag, Krale, fredrik och Catrine
det kan nog inte bli så mycket bättre
vill inte säga så mycket om det, för att jag inte vet så mycket om det
mer än att det kommer bli helt galet och att vi kommer ha the time of our lifes
...
jag har tre kärleksförklaringar:
Catrine - för hennes avgrundsvrål utblandat med skratt och för att vi är så groteskt
husliga tillsammans. hon plockar fram sprayfingret i mig.
oscar (aka. älskar) - för hans underbara version av hero, nere på krales rum
samt hans försök att desperat vara som hovfredrik
Fredrik - bara för att han är "hov-fredrik" (och det innefattar myyycket)
