Leonie

Geilo
visade sig vara såå mycket mer än jag hade trott
vara så mycket mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på
ett halvår av mitt liv har jag spenderat där
och det har gett mig så mycket
en revolution i mitt innre liv
delvis pga. av dessa månader
har lett mig dit jag är idag
jag har gjort något jag inte trodde jag
var kapabel till att klara av
men nu är det bevisat, nu har jag bevisat det för mig själv
och nu är jag redo för... för resten
jag är glad att du funnits, att du finns i Geilo
jag är glad att du finns där för mig
i mitt alldeles egna goodville.

men samtidigt som att jag är så lycklig
lycklig över att vara hemma
lycklig över att säsongen är  över
lycklig över att jag kommer få en pause
är jag ledsen.. för att "familjen" splittras
att alla åker hem, att vi efter så lång tid tillsammans
går skillda vägar.
de människorna som betytt mest för mig uppe i Geilo
kommer inte försvinna ur mitt liv.
men ändå... lite sorgligt är det

hursomhelst... jag är hemma.
äntligen hemma. i mitt fina hus
hos min fina familj, i min fina skog
och imorse när jag kom hem
fick jag krypa ner i min säng med min fina katt bredvid mig
han var förmodligen lika lycklig som jag
och det är vår, det är underbart.
och omställningen är ganska stor
och jag blir förbluffad när jag tittar ut
det är så mycket olika blommor överallt, så vackra
världen är inte längre grå och kall
den är fylld av färger, färger som ger liv till allt som
för bara två månader sen såg så dött ut
och löven på bokträden är påväg ut
 det kan vara något av det vackraste på våren
kanske vackrare än alla blommor
ljusgröna och sköra, och när solen tittar fram finns
det inget ljus som det ljuset : genom nya löv

jag är tacksam för att jag får se detta
tacksam för att världen fortfarande inte stött bort oss
att hon/den gång på gång
förbluffar oss med all sin prakt och skönhet
det ger mig hopp
och jag vill, alltid... försöka hårdare
ger aldrig upp igen.