Leonie

jag har sagt det innan
men jag säger det igen
ryan adams - 29 är bara så jävla bra
hela skivan
men höjdpunkten kommer i slutet: "Elizabeth, You Were Born To Play That Part"
den är bara sååå grym
och passar perfekt när man känner sig sådär
lite halv nere
inte riktigt på topp
och bara kryper ner i sängen med datorn i knät
och skriver och pratar med fina människor
som får en att känna sig bättre igen

"For you, I'd do anything. 
Tear myself in two 
Just to hear you breathe. 

Calculate the changes, that in time, 
Turn to nothing, and then multiply 
Yourself by my pain. 

Over you, is where I stand. 
I wish I knew why, 
But I don't understand. 

I'm waiting on someone that just won't show. 
And every night it seems like there's no tomorrow... 
Not that you will ever know. 

Wherever you are, I hope you're happy now... 
I'm caught in a dream and I can't get out, 
I'm caught in a dream, I'm caught in an endless dream" 

ååh, jag älskar och saknar er lika mycket som ni förhoppningsvis (verkar så) saknar mig
önskar att vi alla bara kunde vara tillsammans igen
denna bilden fick jag som en fin present när jag kom in på internet ikväll
jen är hemma i Sverige en sväng innan hon drar till sydamerika
önskar verkligen att jag kunde vara hemma nu
vet inte vad det är med mig och min hemlängtan denna veckan
eller jag längtar väl inte direkt hem på det sättet, men jag längtar efter er, människorna

det är jobbigt när man förväntar sig så mycket mer än vad man får
jag har varit så frustrerad denna veckan att jag inte vet var jag ska bli av
kanske är det för att folk åker och jag liksom bara tappat stinget
jag blir så lätt opassionerad och less på grejer
trött på jobbet, trött på all snön
lite vilsen för att jag inte "har någon". det är något man måste vänja sig vid
för jag är sååå van vid det, att ha någin som jag vet älskar mig
som ger mig bekräftelse och som ser efter mig
att ha någon jag kan se efter och ge min kärlek till
för jag har så mycket kärlek att ge.

jag vet att jag älskar at vara här, det gör jag, jag äär lycklig här
men har som sagt bara tappat stinget lite
och känner att jag lätt bara skulle kunnat packa mina grejer och
dra vidare till nästa ställe
jag behöver nog mycket stimulans och spänning för att hålla igång
och ibland... finns det inte så mycket av det här i lilla Geilo
du var spännande och intressant, tyckte jag
och det var skönt att ha någon lite där, men ändå inte ha någon
någon som inte hade några förväntningar på mig
och som jag inte förväntade något av, eller?
men goda stunder är korta stunder.
jag vet inte vad jag vill komma fram till
glad att det bara är fyra dagar tills jag får träffa min fina familj
det kommer bli ett fint avbrott och jag kommer nog komma tillbaka hit
med lite mer krafter.

men från och med den helgen. då är det bara spara som gäller.
leva spartanskt ska jag göra!

jag är inte den som ger upp
och jag vet att mitt humör och passion går i stora vågor
men hur jag än känner, ska jag bli här i tre månader till
och med pengarna ska jag fortsätta se världen
det är det som ska driva mig
jag ska tänka spanien och sydafrika och sol och värme
och massor med kärlek till livet och friheten
friheten att kunna välja vad jag vill göra med mitt liv
för den friheten, mina vänner, är det inte alla som har
och den ska vårdas

äntligen hemma från jobb
redo och laddad inför kvällen
med emil jensen i spelaren
och lite saknad i själen
lite saknad efter gamla tider
gamla gänget, mina vänner
mina fina vänner
pratat om roskilde med johanna idag
och i sommar har jag bestämt att det är
där den stora reunionen kommer bli av
med alla hemmifrån, men även människorna här :)

pratade med Teo igår och saknar även honom
det blir definitivt Göteborg en sväng i sommar
jag vet inte vad det var med mig och Teo
men vi har alltid haft en väldigt ömsesidig förståelse och respekt för varandra
både som ett par och som väldigt goda vänner
och det är nog det jag saknat i mina förhållanden efter honom
all cred till dig min vän, du är fin, kanske finast ;)

mycket riktigt mådde jag bättre när jag vaknade igår
och kände mig inte så frustrerad längre
men jag fick också svar på en del frågor
svar som varit avgörande men som jag skjutit på
kanske pga. rädsla.
livet leker ju alltid i Geilo
men som alltid är humör och känslor som ett
vilt och dramatiskt landskap med djupa dalar och höga berg
det är inte riktigt något man kan kontrollera
bara försöka leda i rätt riktigt genom att välja hur man handlar

hursomhelst - idag jobbar jag split, vilket innebär 07.30-15.00 och sen 18.30 till stängning
det är ganska tröttsamt men helt ok.
jag får ju jobba med Johanna iaf. hon åker på tisdag natt och jag är otroligt ledsen för det
vad blir livet i Geilo utan henne?
det blir tråkigt här. när även lillen och jeppe åker på onsdag(?)

men en kul grej hände idag: När jag var i Oslo med Cecilia träffade vi två av hennes vänner.
jostein och criss. skittrevliga killar. idag kom dom bara in i resturangen och jag blev bara så glad :)
Criss jobbar som maneger och skulle hjälpa till med något event som ett av våra stora sällskap skulle ha ikväll
trevligt trevligt.
nu ska jag ta en dusch och gå ner och laga tonfisk sallad med jo innan det bär av till jobbet igen

visst pratade jag om hatkärlek... men alltså: mycket cred och kärlek till Geilo
detta stället och dess människor har gett mig så mycket och det är jag evigt tacksam för

"Take a look in my face, for the last time
I never knew you, you never knew me
Say hello goodbye"
Say hello and wave goodbye

trött och känslig och vill mest ha en famn att krypa upp i
någon som bara håller om mig och ger mig den närheten jag behöver, speciellt nu, ikväll
det var en riktigt, riktigt fin kväll som jag definitivt ska berätta om
kanske imon
meen, jag blev lite ledsen och besviken där på slutet
och nu har jag groteskt ont i magen
råkade också spärra mitt telekort
så nu har jag ingen mobil igen
dessutom tog batteriet till minidiscen slut så inte kan jag lyssna på musik heller
jag saknar mitt hus, min famlj, min katt och tess å jennifer
längtar till spanien
samtidigt som jag älskar Geilo, samtidigt som jag hatar Geilo. hatkärlek i allra största grad?

har bara en stor fet klump med ångest i magen ikväll som
jag inte riktigt vet hur jag ska få utlopp för
kom hem från off pist och kände att jag bara skulle kunnat ställt
mig på rummet och skrikit ut allt vad jag orkade
kanske ingen bra idé i ett kollektiv kl fyra på morgonen
jag vet delvis varför jag känner såhär
och det irriterar mig och får bara klumpen att växa ännu mer
jag kallar det "mango"
jag behöver emelie just nu... verkligen.
men inte kan jag ringa henne... för jag har ingen FUCKING mobil.

frustration frustration frustration
hoppas den är borta imon när jag vaknar.

"And all the things that seemed once to be
So important to me
Seem so trivial now that I can see

Move over, move over
There's a climax coming my way 

I don't like you, don't compromise
Shattered by your weakness
Shattered by your smile
And I'm not very fond of you, and your lies
Shattered by your weaknesses
Shattered by your smile

Please don't stand in my way"

det slog mig idag, påväg hem från jobbet
att den musik som en gång kunde göra mig så ledsen
eller otroligt glad, pga. kärlek
inte längre fyllde den funktionen
lyssnade och lyssnade och kom fram till att jag inte tänkte på någon
det var tomt
låten berörde mig fortfarande lika mycket som innan, men bara pga. låten
för att den var så underbar
tänkte tillbaka och insåg att allt det som hänt har hänt och jag är såå över det
och nu: är det bara jag
vågar man säga att för första gången på flera år, är jag inte kär, eller tror mig vara kär
jag kan säga att jag tycker om, men jag är inte kär
och för en gångs skull gör det mig glad. verkligt glad.
jag är där jag vill vara och jag tog mig hit på egna ben

låter det konstigt?
det gör det säkert. för det känns konstigt
lite tomt, härligt  tomt

sitter och lyssnar på ryan adams - 29
och har låten "elizabeth, you were born to play that part " på repeat
kan vara en av de vackraste på skivan, en av de vackraste på alla skivor jag har
ganska ledsen idag, allmänt nere
nedräkningen har börjat på riktigt
och det är bara 8 dagar kvar tills de finste människorna här i Geilo åker
och det kommer bli så tomt, otroligt tomt
önskar att jag slapp vara ifrån människor som betyder mycket för mig
för det gör så ont och längtan är ibland så stark att jag inte kan stå ut med den
hoppas vi ses igen mina vänner.

det är ju precis inte lättare när du är så jäkla söt!

"Calculate the changes, that in time, 
Turn to nothing, and then multiply 
Yourself by my pain. 

Over you, is where I stand. 
I wish I knew why, 
But I don't understand. 

I'm waiting on someone that just won't show. 
And every night it seems like there's no tomorrow... 
Not that you will ever know. 

Wherever you are, I hope you're happy now... 
I'm caught in a dream and I can't get out, 
I'm caught in an endless dream, 
And I'm not strong enough to let you go"

jag, har äntligen fått ett eget rum
som jag bönat och bett uppe hos cheferna
men inte fått något gensvar alls
jag gav det ett sista försök i förrgår
och helt plötsligt sa dom bara: visst, bara gå upp och skriv på det nya kontraktet nån dag
så jag packade ihop mina grejer igårkväll och slängde in dem på det nya rummet
som är ganska litet, men guud vad jag älskar det :) välkommen tillbaka privatliv!
hej igen musik.
jag skulle upp på holms och simma med johanna, tobbe och lillen
och hann inte packa upp nått. men kvällen i spaet var riktigt trevlig
mest slapp - jag och lillen rullade oss i lössnön innan vi hoppade i utomhusjacuzzin
lever jag i lyx här i Geilo eller vad? ;)
efter det var jag helt mör och tänkte att jag skulle kunna somna snabbt och lätt
bra det, för jag skulle jobba min första frukostvakt (frukostvärdinna) idag, på upplärning av en annan tjej
en ovanligt tidig frukost med oturligt nog och jag skulle gå upp 04.30
men nej, väl i säng hade jag så mycket att tänka på att det blev en väldigt sen natt iaf
och med trötta steg gick jag till jobbet efter bara två timmars sömn
men det har varit en bra dag och allt har gått på som vanligt
nu ligger jag och samlar krafterna till att ta en dusch
och sen gå till sofias med ett litet trevligt gäng och äta middag
sen blir det minsann tidigt i säng ikväll iaf
eftersom jag jobbar frukostvakt i två dagar till

och imon är det fikadax igen, med mina favoriter emelie och emelie
då ska det vändas och vridas på ting
som vi alltid gör... you just gotta love them!
oooch, jag insåg precis att det bara är 2,5 vecka tills jag åker till oslo
och möter upp min fina fina familj och firar min födelsedag. längtar som fan!
iiih, det kommer bli så bra. måste köpa biljett.

och btw. det är skiiitmycket snö här nu
helt galet. vågar nog säga en meter. kanske minnst en meter.
love love love
ska ta mig upp i backen nån dag snart

"You're in control
Is there anywhere you wanna go?
You're in control
Is there anything you wanna know?
The future's for discovering
The space in which we travel in"

så rätt, så rätt
chris martin vad jag beundrar dig!
och din underbara lilla hjärna och tankegångar
talangen att uttrycka känslor så väl i ord
kanske inte just detta citatet, detta är bara så jag känner just nu
jag bestämmer vilket håll mitt liv ska ta
vad jag vill göra av/med det 
ingen annan, det finns bara framtiden. och den ser ljus ut 
men att lyssna på hans låtar får mig att bara sänka garden 
rätt och slätt, tonerna river murar

igår blev det en lite oväntad utgång som vanligt :) slutade vid 23.30
och tyckte att det var lite tidigt att gå till sängs
så jag joinade folket som var på G
och det blev en mysig och trevlig, ganska lugn kväll
sitter och har lite svårt att andas pga. min förkylning
och lurar på om jag skulle ta en dusch nu så
jag kan hinna gå till apoteket innan jobb kl fyra, om det är öppet.

dagens låt: jason mraz - I'm yours
bara såå jävla skön

"Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know 
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There's nothing in the world
you can do to change my mind 

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again?"

idag känner jag mig lite nere
och vill inte så mycket alls
så mycket intryck och känslor och jobb på en vecka
att tårar börjar rinna redan vid första tonen på damien rice's - o

julafton och nyår är avbetat utan vänner och familj och pysekatt, hem
men med massor nya, fina trevliga människor
men dessa dagar, när jag behövde min energi och inspiration som mest
dök panos upp, oanmäld och det körde mig i botten totalt
inte bara psykiskt utan enligt min kropp även fysiskt.
med förkylning och urinvägsinfektion och ett energiförråd som blev
förbrukat med bara ett samtal
har jag dragit mig igenom dagarna, totalt tankspridd och förvirrad
inte förvirrad över mina känslor, över hur jag känner, för honom
för dom är som bortblåsta och har varit det ett braa tag och det var definitivt, från mitt håll
men förvirrad över hela situationen
som kändes helt overklig, helt surrealistisk. det kunde inte hända, det fick ju inte hända?
att han kom inklampande i en värld
där han inte hör hemma, där mitt gamla jag inte hör hemma
en värld som jag äntligen skapat, helt utan honom, en värld som var bara min, en värld där jag var stark, där jag stod säkert på mina egna två ben, utan någon att förlita mig på. det var så jag ville ha det.
det var mitt och jag ville inte att han skulle ta minnsta del i den. ville inte att han skulle se eller ens känna till var jag rörde mig. hur min vardag såg ut. men väl här var det oundvikligt. och det sörjer jag.

Men med han tillbaka i Grekland ser väl Geilo ganska mycket ut som vanligt. men tyvärr inte så länge till. en annan sak jag verkligen sörjer. Cecilie, min första vapendragare, säger upp sig idag, och åker hem till moss imon. till sitt gamla jobb och liv. utan henne blir det riktigt tomt och tråkigt. både på jobb och hemma. Men jag har ju som tur är Johanna, men nej, inte det heller. hon åker hem den 23:e, samma veva som Jeppe och Lillen. Vilken skithåla de lämnar efter sig. och den stannar jag i. såklart finns det så mycket fler underbara människor här. men det är dumt att just mina favoriter ska åka.

I remember - damien rice får bli dagens låt, för att det kan vara en av de bästa, på den underbara skivan
den är vacker. och fin att sjunga till
sjunga som alltid hjälper mig att hantera det jag har inom mig
och med de tonerna avslutar jag detta inlägg.
och därmed också dagarna i kaos, låser och slänger bort nycklen
och hoppas att du låter mig vara, jag vill inte att du ringer, inte ens ett sms
jag vill inte ha något mer av dig, förutom pengarna du är skyldig. och tom. dom skiter jag faktiskt i.
bara du försvinner.
och efter det... är du ett minne blott. iofs. ett vackert minne för det mesta. men bara ett minne.
och tyvärr måste vi lämna det där. pga. att du inte kan hantera vad som hänt.

den 25-27 ska jag till oslo. och fira min födelsedag, med mamma, pappa och syster
och det ska iaf. bli riktigt riktigt fint. något jag kan ha i bakhuvudet och se fram emot
när allt annat tar emot. lyckan kommer och går.
för min del sprang den iväg ganska snabbt igen så fort jag hittade den
men det var för att du kom
och jag vet att den kommer infinna sig snart igen. den behöver bara lite tid
och det har jag.... jag tid att ge den.