Leonie

nu är min älskling borta och det känns tomt överallt. det är alltid såhär, som ett stort hål i mitt hjärta när han inte finns i min närhet. men när alla dofter fortfarande finns kvar. när tårarna väl har torkat finns det bara... luft.
tar damien rice som tröst som vanligt och undrar när jag får se min kärlek igen. veckor, månader, aldrig?
vi har så långt kvar att kämpa innan vi kan få det som vi önskar vi kunde ha det, som en vanligt par. och ibland undrar man om man ska orka hela vägen. han vill följa mig vart jag än går och jag älskar hur han älskar mig. mer kan man inte begära kan man? men det är mer invecklat än så och det vet vi alla.

denna veckan blir det bara massa jobb, för att få mig att tänka på något annat. sen är det lite mer än en vecka kvar, sen åker jag. och det ska bli skönt och bra och nyttigt och kul. men jag önskar att han kunde följa med mig, att vi kunde dela detta. tänkt vad mycket enklare det skulle varit.

och så får vi inte glöm att det faktiskt blir manu chao imon. och det ska bli så grymt kul, hoppas jag. trodde inte jag skulle få gå, brist på pengar eller tid eller nån att gå med. men nu är det kirrat. och mycket dans hoppas jag innerligt.